Yrkeskvinnan mitt i papperskaoset

Jag sitter i kö till skatteverket för att förhöra mig om herr X lever eller inte. Det är lite oklart nämligen. Jag måste också ta reda på om det finns fler än en herr X.

Mitt skrivbord är en grotesk röra av kartotekskort, pärmar, arkivmappar, pennor, post-i-lappar, bokföringsmappar..etc etc etc. Usch.

Oj. Nu blev det min tur.

Jaha. Herr X lever inte.

Det är lite dystert att sitta och hålla reda på huruvida folk lever eller ej. Men vad göra.

Jag funderade återigen på det där med yrkesidentitet. Huruvida man ÄR sitt jobb eller ej? En god vän som är sjuksköterska sa att hon kan uppleva att hon representerar en kår - på gott och på ont. Min man säger att han verkligen inte ÄR vare sig ekonom eller rektor. Han bara jobbar som det. Oklart om han upplever att han representerar rektors-kåren om det nu finns en sån. Han ÄR däremot just min man - trevligt - sina barns far. Vilket visserligen innebär en massa jobb men ändå är en vesäntlig del av vad han är.

Jahaja. Och vad är då jag? Administratör - HU så trist. Det vill jag verkligen inte vara, det jobbar jag bara som.

Jag har jobbat som/försörjt mig på/haft kul som/tjänat en slant som:
-entreprenör...eller snarare entreprenör-wannabe; man kan inte få allt...
-tradera-veteran
-hobby-journalist
-kyrkogårdsadministratör
-tilltufsad chef
-lärare med talang men utan behörighet
-butiksbiträde

Typ min knäck i en snabb sammanfattning. Det är ju både flexibelt och trevligt att kunna mycket och ha gjort mycket men ibland också lite så där...vilset. Jag känner mig lite trött och borttappad för att jag just inte tillhör nån kår eller kan kalla mig "rörmokare" eller "revisor" eller "kallskäna" eller "förskoleläare"... 

Jag får ta och skaffa mig ett snitsig visitkort att sätta mitt namn och en snajdig titel på så känns det kanske ltie bättre.

Såg en kursare från för som blitt befodrad till VD. DET är nåt att ha på visitkortet, är det inte? Jag är grymt impad. Och lite avis - vad annars.

Nä, nu ska registret upp i 100 gravar, annars får jag ingen lunch.
Sen ska jag bokföra. Om jag törs. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0