Yrkeskvinnans orosmoment
Jag har flera idag. Jag har också bråttom så jag listar dom lite så där halveffektivt:
- Jag måste hinna promenera med hunden - han blir spattig annars. Dessutom är det motion för mig.
- Men - jag måste också hinna duscha eftersom jag ska luncha med mina väninnor. Jag stinker annars.
- Det blåser ute. Jag kommer blåsa bort. Eller nej. Jag hålls nog på marken efterssom (ety!) jag är tjudrad vid min hund. Eller tvärtom.
- Det finns fortfarande alldels för mycket ändtarmsbesvärsreklam på min blogg. Snart klagar jag nånstans. (Nu lät det som om ändtarmsbesvären är till salu och det är dom inte. Det är remedierna som är till salu. But still! Take it elsewhere.)
- Dom är onda på blogg.se. Varje gång jag ska logga in hamnar jag på en sida med en lista med mest lästa och besökta bloggar och så slutar det med att jag läser Kenza eller Foki, förfasar mig och kommer av mig. Jag förfasar med eftersom jag a) inte fattar hur de kan lägga så mycket pengar på kläder b) inte förstår hur de kan vilja ha och sen hanterar detta märkliga blogg-kändisskap c) tycker att det är lite, pytte-pytte-lite coolt att de ändå på nåt sätt är self-made-kändisar d) undrar hur de skaffar fram alla de där pengarna som de köper all kläderna för och sen fotar och lägger ut på nätet (jag tror det var Foki som t o m fotat alla sina KVITTON från GinaTricot och HM. Eh va?) Det där att vara ett varumärke verkar väldigt jobbigt. Ansträngande. Ytligt. Men vad vet jag? Jag har varit vuxen och morsa så länge att jag redan före 40 är medelålders. Och jag skojar (tyvärr) inte.
DET är mina orosmoment idag. Nu ska jag trakassera hunden med en TRÅKIG promenad, långa turen genom radhuskvarteren. Ingen skog. Jag kommer blåsa bort eller få en gran i huvudet.
- Jag måste hinna promenera med hunden - han blir spattig annars. Dessutom är det motion för mig.
- Men - jag måste också hinna duscha eftersom jag ska luncha med mina väninnor. Jag stinker annars.
- Det blåser ute. Jag kommer blåsa bort. Eller nej. Jag hålls nog på marken efterssom (ety!) jag är tjudrad vid min hund. Eller tvärtom.
- Det finns fortfarande alldels för mycket ändtarmsbesvärsreklam på min blogg. Snart klagar jag nånstans. (Nu lät det som om ändtarmsbesvären är till salu och det är dom inte. Det är remedierna som är till salu. But still! Take it elsewhere.)
- Dom är onda på blogg.se. Varje gång jag ska logga in hamnar jag på en sida med en lista med mest lästa och besökta bloggar och så slutar det med att jag läser Kenza eller Foki, förfasar mig och kommer av mig. Jag förfasar med eftersom jag a) inte fattar hur de kan lägga så mycket pengar på kläder b) inte förstår hur de kan vilja ha och sen hanterar detta märkliga blogg-kändisskap c) tycker att det är lite, pytte-pytte-lite coolt att de ändå på nåt sätt är self-made-kändisar d) undrar hur de skaffar fram alla de där pengarna som de köper all kläderna för och sen fotar och lägger ut på nätet (jag tror det var Foki som t o m fotat alla sina KVITTON från GinaTricot och HM. Eh va?) Det där att vara ett varumärke verkar väldigt jobbigt. Ansträngande. Ytligt. Men vad vet jag? Jag har varit vuxen och morsa så länge att jag redan före 40 är medelålders. Och jag skojar (tyvärr) inte.
DET är mina orosmoment idag. Nu ska jag trakassera hunden med en TRÅKIG promenad, långa turen genom radhuskvarteren. Ingen skog. Jag kommer blåsa bort eller få en gran i huvudet.
Kommentarer
Postat av: Julia
Tack vara dig så läste jag Foki för första gången igår - om Divan nästa år träffar en 22-årig kille och vill flytta ihop med honom, skulle din första reaktion vara "men självklart"?
Postat av: Daniel
Nu kollade jag Foki genom dej... men snälle rare yrkeskvinna, varför pinar du dej själv?
Postat av: Rosengeranium (Parkettodlaren)
Jag har inte kollat Foki genom dig - eller någon annan gång. Jag tar dig på orden istället. Hehe, inser du att du själv är på väg att bli självgjord kändis? Du är i alla fall en av mina idoler :)
Trackback
