Yrkeskvinnans tankeställare
Jag fick just en sån. Humlan kom stampande upp för trappan och frågade ilsket varför jag skrev om henne. "Det är elakt", utbrast hon.
Är det elakt? Hm. Det tycker ju inte jag. Men...jag har ju aldrig haft en mor som bloggar om mig, så vad vet jag.
(Det hela kom sig av att maken gastade att han läste bloggen från en trappa ner. Humlan lyckades väl läsa över axeln eller nåt.)
Som sagt, jag får ta mig en funderare här.
Är det elakt? Hm. Det tycker ju inte jag. Men...jag har ju aldrig haft en mor som bloggar om mig, så vad vet jag.
(Det hela kom sig av att maken gastade att han läste bloggen från en trappa ner. Humlan lyckades väl läsa över axeln eller nåt.)
Som sagt, jag får ta mig en funderare här.
Kommentarer
Postat av: Rosengeranium (Parkettodlaren)
Sånt där är knepigt. Jag försöker medvetet undvika att skriva om sonen eftersom jag tycker han ska få välja själv om han ska ha ett offentligt liv eller inte - och offentlig blir man ju på bloggen. Samtidigt missar man ju då en del bra historier, och kanske kommer en 'outning' på en blogg inte vara så farlig när han blir större (just nu är han fyra). Livet är en ständig kamp av avvägningar.
Trackback
