yrkeskvinnan

Och det upphör per jättesnart - det säger jag bara.

Jag blir ju mor till en riktig tonåring i morgon - bara det i sig kan ju skrämma slag på vem som helst. Ett halv-stort kalas blir det också, med ca 20 gäster (fast då har jag räknat med oss själva också.)

Det är mycket med mitt jobb. Dödgräveriet tar sin tid, kan man säga. Jag försöker sänka tempot, försöker att inte vara så förtvivlat ambitiös, men det är ju minst lika förtvivlat svårt att gå emot sitt väsen.

Hur som helst.

I veckan har jag levererat en massa blöjor (!?) igen - och pratat om blöjor. Pratat om idén. Pratat om vad som var tanken och vad som inte blev.
Jag hade ju en idé. Jag ville starta en tvättservice för tygblöjor, med mål och vision att öka tygblöjeanvändandet. Herregubevars, jag har ju drivit webbuttik sen 2001 och sålt tygblöjor, men NU är det slut med det.
(Det jag har kvar säljs ut pö om pö här: UTFÖRSÄLJNING)
Jag har tröttnat. Jag ville starta ett nytt företag och jobba aktivt för att öka tygblöjeanvändandet. Det är kanske lite liiiite dumt att försöka sig på samhällsomstörtande, förhoppningsvis vinstdrivande verksamheter när man är nyss-utmattad och har fyra barn och allt vad det är. Jaja, jag försökte i alla fall. Vi var tre som försökte tillsammans och det gick inte. Det var bittert att lägga ner projektet, men ibland måste man göra vad man måste, liksom.

Så varför skriver jag så "öppet" om det här nu? Här på bloggen, for all to see? "Tänk om nån snor idén?".
Ja tänk om nån av alla de 20 personer som läser min blogg får värsta rycket och börjar tvätta tygblöjor - hu så hemskt.... Obs, ironi. Nämen, helt seriöst (seriöst, skrev jag just "seriöst"??) - om nån annan "snor" idéen blir jag bara glad. Jag vill ju bara att det ska börja tvättas blöjor. Tvättas fler blöjor. När jag läste entreprenörskap fanns de kurskamrater som var så hemskt oroliga för att just deras idéer skulle snos, och faktum är att det var en grupp som hade en bra idé som BLEV snodd av ett existerande bolag (fisigt värre) MEN - principen är, tycker jag, att idéer finns liksom bara där. Chansen att man ska få en så otroligt unik idé att man måste hålla på den på det där kramalktiga, likte bajsnödiga sättet, den är försvinnannde liten. Därför skriver jag så här om hämmat om mitt projekt. Mitt temporärt nedlagda projekt. (Och om du som läser känner att du blir vanvettigt inspirerad och bara jättegärna vill tvätta blöjor - hör av dig. Jag har massor med tips, kontakter etc etc. Kanske vi t o m gör nåt tillsammans?)

Så nu i veckan träffade jag två duktiga kvinnor med ekologiska ambitioner (se min uppdaterade länk-lista, där finns deras respektive bloggar). Det var kul! Det var roligt att höra vad de gör, hur de jobbar...jag blev inspirerad. Jag blev imponerad. Men med ro.

Det här är vad de gör: BELLIO och ECOLOCO .  (Jag gör ogenerad reklam.)

Men för att återgå till högvarvet. Jag vaknade med en yrsel av Guds nåde imorse - hela hjärnan kändes lös och ville inte stanna där den skulle i huvudet.
Så nu gäller det att hålla sig i skinnet. Eller hur?