Yrkeskvinnan blev smittad till sist

Han den där kraxande mannen jag lever med, jag fick hans baciller till sist. Han har slutat kraxa och jag har nu ont i hals och hela ansiktet. Nässköljer morgon middag kväll och hostar.
*suck*
Och jag som har så mycket begravningar att hantera och register att vältra mig i. Och fin middag att gå på med min styrelse...då måste man ju vara frisk. Och snygg. Jag har ingen aning om vad jag ska ha på mig.

Sen håller jag på och säljer halva bohaget igen. Kära bloggläsarkrets - ni kan kolla här:

YRKESKVINNANS TRADERA

Jag vill gärna slå ett slag för de fina fleecefiltarna som jag - oförtjänt - sålde mycket dåligt av på den tiden jag hade webbutik. De är supermysiga, faktiskt. (Skamlös reklam och försäljning, jag vet.)
Nåväl.

Just nu sitter jag och vännen A kvar vid frukostbordet och kör en gemensam Alfon Åberg ("jag ska bara...") och undviker på sätt både att röja av och klä på oss. VI måste nämligen ta oss till centrum och inhandla skor till damerna i familjen. Maken är på väg ut i skogen med hund och söner.

Näe, nu ÄR det dags att ta tag i sitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0