Yrkeskvinnans lördag

Det var kallt och snöade i morse. Sen klarnade det upp, blev soligt och vackert. Nu är det mulet igen och temperaturen stiger. Hunden sover. Divan är något labil och sitte roch tecknar manga. Stor-killen spelar datorspel. Herr Minst är på kalas, under prostest. Humlan har följt med, maken likaså.

Själv ska jag ta en promenad och hämta ut medicin och handla lördagsgodis.

Det är kladd på mitt tangentbord. Och det är inte kaffe, det är typ jågurt. Jag misstänker barnen.

Middagen igår var mycket lyckad. Pendeln från förorten var sen så vi ångade in på ett lokalt hak och tog en drink. Det var bara det att sen blev pendeln plötsligt mindre sen och vi missade den. Så vi fick vänta in ytterligare ett tåg. Jaja...

Väl på fina restaurangen var det mycket bullrigt men gott. Vi tindrade, men orkade bara prata första halvtimmen. Sen sa vi mest korta saker om hur god maten var. Det var ett sånt jämnt sorl att det inte ens var nån idé att försöka lyssna in på några spännande samtal. Vi åt följande: till förrätt tog jag chevre chaud på salladsbädd - otroligt gott. Maken tog en halv omgång moules. Vi blev något oroliga för att det skulle varit hela prtioner, för det var så mycket mat. Till detta pimplades champagne. På glas. Vi är så måttfulla att det nästan är lite töntigt. Till varmrätt slog vi oss lösa på lamm med nån ostkräm, rotsaks-tjosan och bacon (jag) smat oxbringa med rösti mm (maken). Jag blev lite gråtmild för att det var så gott. Till detta pimplades nån zinfandel, även den på glas. Oförskämt gott. VI orkade inte efterätt utan tog bara en chokladbit och kaffe. Vi var hemma till kvart över tio. Skötsamt så att det förslår.

Barnvakten sa att allt gått väl. Vi såg avslutet av Lets dance med brudarna. Sen var det bara att gå och lägga sig.

Nu inser vän av ordningen att "hallå, stopp och belägg - det var ju FREDAG igår". Och där satt vi åt gnagde kött som två...rovdjur. Jag VET. Men det är så sällan...

På onsdag är det askonsdag. Jag ska redovisa min fasteoffer vid tillfälle. Kanske. Jo, jag tror jag gör det.

För övrigt lästa jag ICA-kuriren i morse (SVÅR tant-varning) och blev synnerligen berörd och imponerad av Camilla Lif (präst i svenska kyrkan) och hennes text om eutanasi. Oerhört bra. Det bästa jag läst i ämnet tror jag. Grundtanken var den att vi kanske ändå bör ta ansvar för vår död. Att vi kanske krampaktigt kämpar för att försöka kontrollera det där allra sista som vi ändå inte kan kontrollera. "Det är inte dödshjälp vi behöver, det är livshjälp" skriver hon. Så sant. Och vidare: "Det går inte att ta sig förbi den kränkande döden."

Väldigt väldigt klokt och bra.

"...värdighet kommer ur en människas hållning till de givna omständigheterna. Värdigheten sitter inte i vad man kan eller inte kan göra, utan i hur man förhåller sig till sin situation."

Kloka kloka kvinna. Detta kommer jag bära med mig.

Liksom det här, som stod att läsa i Laudes i morse:

"Lag och rätt förstår jag bristfälligt ty även om man räknas som fullkomlig bland människor, är man ingenting värd utan den vishet som kommer från dig."

Kommentarer
Postat av: Rosengeranium (Parkettodlaren)

Det blir snart fasta så att det räcker och blir över, och restauranger (även dyra) behandlar fisk styvmoderligt, så jag tror ni gjorde rätt.



(Nu kurrar min mage och föreslår stekt strömming. Den har inga som helst insikter i vad som är lämpligt :) )

2009-02-23 @ 13:47:58
URL: http://parkettodlaren.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0