yrkeskvinnan

...med HUNDEN.

Det var ... helt ok. Helt sjyst. Helt som det skulle.

Vi mötte två andra hunder. Den ena var nån vimsig cocker spaniel, tror jag, som inte heller var så gammal. Men den var ju minst tre gånger så stor som Sigge så vi höll oss ifrån varandra. Sen såg vi en stor svart...nånting. En äldre hund-person med grånad runt nosen. Han tittade lite slött åt vårt håll men höll sig synnerligen lugn och fin. Trots att den var lös lunkade den bara efter sin husse medan Sigge pep och jag tog det säkra före det osäkra och lyfte upp honom. Vilket var lika så bra eftersom vi strax därefter mötte ett stort ekipage med barnvagn, en matte och två schäfrar. När de hade passerat fick Sigge gå ner igen. Lille fjant-Sigge.

Siggelino fick även belöning efter att ha kissat utomhus. Jisses, håller jag på att transformeras till en sån där som helt identifierar sig som "matte" och där allt handlar om hunden från morgon till kväll. Hjälp! Det får inte ske. Eller har det redan skett?
Njaä.

Jag MÅSTE ju lägga upp några bilder på hunden också, inser jag.
Annars är det ju renodlat slarv, inte sant.

Tvättstugan kallar.
Hunden sover.
Jag har myskläder och stinker förort. Och hund. Bara lite hund. En liten hund.