Yrkeskvinnan reser bort
Jag ska inte ge mig in i barn-som-val-och-det-lämpliga/olämpliga-i-det igen. Inte i dag i alla fall. Men låt mig säga som så. Jag är lite bekymrad.
Nåväl.
Annika Norlin var på första sidan i DNs kulturdel idag. Det är ett omen. Jag måste få massor med Hello Saferide och Säkert! i fulsedagspräsänt. Eller hur?
För att inte detta ska tappas bört - det är mindre än en månad tills jag fyller halv-70 - så skriver jag ner min önskelista här:
1. Allt med Säkert! och Hallo Saferide.
2. Åttonde säsongen av That 70's Show
3. Tredje säsongen av Medium.
4. Alla Ms Marple från 80-talet, de med Joan Hicks. De är bäst.
5. Ett tennistracket.
6. Tennisbollar.
7. Hårspännen.
8. Presentkort i lämplig klädesaffär för inköpande av svarta jeans.
9. "Varför just kristen?" av Timothy Radcliffe, OP. Alternativt samma bok fast på engelska. (What's the Point of Being Christian?) Detta om jag kan hålla mig från att köpa den själv.
Ja, nåt sånt. Och enda anledningen till att den ligger här är att jag annars glömmer bort den. Och jag kom ihåg precis just nu att jag borde skriva ner vad jag önskar mig. Så då fick det bli här.
Vad mer?
Jag packar. Och försöker tämja tvättmonstret lite lagom innan jag utelämnar min familj åt dess uppslukande, förtärande kraft.
Eh ja.
Hehehe, vet ni vad jag lästa i Mitti Min förort idag? Det var en liten bröllopsannons från 080808 då tydligen ovanligt många människor fick för sig att gänga sig. Paret hade skrivit nåt om att det var "evighetens dag" och var det nu var och sen stod det så här: (jag hoppas jag citerar korrekt - jag höll på att garva ihjäl mig nämligen)
"Brudens hand överlämnades av brudgummens son".
Va? På ett silverfat eller? Låter inte det oerhört äckligt och ganska makabert? Jag överväger starkt att klippa ur och skicka till DNs Namn och Nytt. De brukar gilla sånt. Bara de plockar bort brudparets namn...de kanske inte har nån humor?
(Och jag fick behärska mig oerhört, när jag hade skrattat färdigt vill säga, för att inte fara ut i översittaruttalanden och elitistiska fördomar om folks taskiga språkbruk. Jag får helt enkelt hålla mig till att det är...väldigt roligt.)
Bon voyaga på mig.
Nu fick du mig att skratta mitt under läggningen! Tur att familjen är kvar i badrummet.
Hm, det är inte lätt att sätta upp ett bokbord i kyrkan. Jag kommer ihåg hur jag suckade varje gång jag såg "Kan man vara kristen?" (CS Lewis) trona högst upp på bokbordet i Kista Kyrka. Det kändes som fel fråga på det stället; jag menar, om det är nån plats som man kan vara kristen på så är det ju där. Och nu får jag reda på att det finns en "Varför just kristen?". Jag slå vad om att den gör sällskap på tronen (för om du önskar dig boken är den säkert bra). Ibland önskar jag att nån satte sig ner med varje bättre teolog och inledde ett samtal med orden
"Nu ska vi diskutera marknadsföring, mission och boktitlar..."
Å andra sidan kommer jag inte själv på några lämpliga titlar för bokbord. "Kristus, javisstus!" låter så klämkäckt att inte ens mina frikyrkliga släktingar skulle falla för det. "Jesus har mer under" visar bara att min humor än en gång lägger krokben för mig. Jag får nog lägga ner projektet ett tag - tills jag har en bok till titeln i alla fall.
Ha en trevlig resa!
