yrkeskvinnan

Jag har badat i säkert en timme idag. I badkaret. Det är en under att jag inte är helt upplöst.

Anyhoo, igår kväll åt vi fryst pizza. Fast vi värmde den förstås. Det var ett statement. Inte ens familjen ex-äckligt-engagagerad och alltid på gång och i gasen och med och social och what not - inte ens vi orkar alltid laga middag fredagar. SÅ vi langade in pizza i ugnen och det var helt ok. (Ja, vi åt bönsallad också...)

Sen satt maken och jag med varsit (stort) glas Family Gallo Zinfandel (nr 6588) också. Löjligt gott. Vi såg den här:



Jag är helt förälskad i den här familjen. Mest mamman. Och farfar. Och pappan. Och morbrodern...och ja, lite i barnen också. Vilken fantastisk film. Den var så fantastisk att det inte ens gjorde nåt att vi inte såg den när det begav sig. Alltså för två år sen eller så. Lilla Olive, eller sanarare flickan som spelar Olive är lika gammal som min äldsta dotter. Det ger kanske nån slags perspektiv, jag vet inte...

Den har jag en ny hobby. Jag lyssnar på nedladdade sommarprogram. Ni vet, sommar i P1. Om inte det en gång för alla ger mig mina tant-stripes, nothing will. Det är faktiskt helt fantastiskt. Varför?
1. Jag lär mig saker.
2. Jag lyssnar uppmärksamt (i alla fall till 98%) på någon som får tala till punkt i nästan en timme.
3. Jag bara får och får ta emot dessa klokskaper och lustifikationer...jag behöver inte ge nånting. Jag är nämligen väldigt tom och slut och...lite trött på att ge. Så det är gott i själen att få. Om än på detta lite märkliga enkelriktade sätt.

Dessutom är all musik förkortad i podversionen - thank god. Det är allstå nästan bara prat. Mmm. Och, så känner jag mig lite hipp och teknisk när jag lyckas ladda ner programmen i min telefon. Alldeles själv. T o m tekniske maken blir lite impad.

Mina favoriter hittills är:
1. Sissela Benn
2. Jana Söderberg
3. Åsa Borgström (som jag fortfarande inte alls vet vem det är, mer än att hon är "hemmansägare" - fint ord)
4. Mikael Tornving...han påminner mig om en vän som i viss mån numera är lite död för mig... och det är lite beklämmande men ändå. Både maken och jag höll på att börja grina när jag bara återberättade om han Tornvings berättelse om sin far. Fantastiskt.

Några besvikelser också. Åsa Nilsonne har en jobbig röst att lyssna på, men jag vande mig. Och hon sa ju så bra saker också. Kajsa Bergquist är väldigt hurtig. Men det var inte helt ointressant, även om hon lät så...ung. Och manus-ig.
Och Mia Törnblom, som jag vanligtvis gillar HÖGT och RENT (jag har trots allt hört henne föreläsa redan bacj in 2004 innan hon blev känd, i ett pyttesammanhang på mitt gamla jobb - vi var kanske åtta stycken som fick jobba med och lyssna på henne på en eftermiddagskurs) - hon lät rätt jobbig på rösten. Det lät som att hon ansträngde sig på tok för mycket för att inte låta som hon brukar när hon föreläser och det blev...jobbigt. Men åter igen, hon sa så intressanta saker att det är delvis ursäktat. Fast just det programmet måste jag lyssna om - jag somnade mitt i...

Jag ska återkomma till de andra. Jag ska nämligen äta nu.

STATUS:
Sömn - sovit gott och länge, säker ttill nio
Fysik - lite stel
Mentalt - rätt ok

Fast det ösregnar ut.