Yrkeskvinnan är snäll

mot sig själv faktiskt. Och även min man är snäll mot mig - så olikt honom...not.

Han frågade om jag kunde tänka mig att lämna unge herr minst på dagis - förlåt, förskolan. Ja men visst. Sen dök han upp som gubben i lådan medan jag vek tvätt och sa "Ska jag lämna herr minst på dagis i alla fall?" Eh va? Ja tack. Varför inte?
Jag vek klart. Jag plockade lite mer. Jag spelade nåt litet fånigt spel. Jag tog bussen ner till centrum eftersom det regnade. Jag traskade in på vårdcentralen och tog en lapp till dropp-in-labs-kön. Det var bara två nummer före mig så snart satt jag - blek och ämlig - inne hos labteknikern herr sträng f något diffust land i mellanöstern...alternativt balkan, jag är osäker. Han ser i alla fall alltid sträng ut, men just idag var han riktigt vänlig ochlöjligt snabb med provrören. Men jag sa inget beundrande om detta, detta hade kunnat missförstås. Kanske? Han tejpade fast nåt kompressliknande och LOG till och med. Tack herr sträng.

Jag traskade ut från vårdcentralen och påbörjade den 1,2 kilometer långa vandringen till simhallen. Det regnade inte. Jag lyssnade på...Måns Zelmerlöws sommarprogram. Det var faktiskt inte helt oävet. Jag har nu de senaste dagarna lyssnat på Olle Carlsson (han prästen i Allhelgona), Margareta Strömstedt och Måns Zelmerlöw. Sen har jag lyssnat om på Åsa Linderborg - och nej, jag förstår fortfarande inte det där med marxism som man utan att blinka bekänner sig till efter 70 år av sovjetunion och så - men men, jag ska väl vara tyst, det finns ju de som undrar vad jag håller på med med tanke på korståg och pedofilpräster...
Anyhoo, jag tyckte Olle Carlsson var sympatisk men inte helt enkel. Margareta Strömstedt vill jag så väldigt gärna gilla, men nånting med henne gör mig nervös. Oklart vad. Måns Zelmerlöw verkar vara en rätt sympatisk prick, trots allt. Bara så förtvivlat ung... 

Väl framme i simhallen simmade jag mina längder. Jag har ingen aning om hur många. Det var väldigt mycket folk i banorna och nån sjätteklas som höll på med livräddningsövningar med den där oranga dockan som jag hittils aldrig sett någon dra upp från botten. Förrns nu. Framåt fem i elva började det bli löjligt tjockt i bassängen, då hade de sjätteklassare som simmade i bana 7 och 8 klivit upp men en strid ström av damer i olika storlekar, men alla en bra bit över ... 60? klev ner i bassängen. Till slut fattade jag. Det var ju VATTENGYMPA på gång! Jag övervägde att smygträna med, men vi det här laget hade jag simmat i säkert en halvtimme och var väldigt trött. Så jag stretchade och tittade på.

En tränar-putte, med gul tröja och texten "INSTRUKTÖR" på ryggen satte på musik som lät som en tränings-CD från tidigt nittital, och började tjoa igång "tjejerna och killen...nej, ni  är ju två killar! Nu kör vi!!" Så drog han en drös riktigt - riktigt - dåliga skämt med ett onödigt stort antal svordomar inbakade (och jag är rätt okänslig för sånt, så det var nog verkligen onödigt många). Men det började tränas. Och som han körde med tanterna och farbröderna. Även han var från nåt mellanöstern-land...libanes kanske? Med en mycket mycket liten men ändå tydlig brytning. 

Jag traskade ut i bastun. Det var varmt och skönt och jag var hemskt trött. Jag hade lyckats boka en massage-tid till klockan två, så nu gällde det att hinna äta lunch och hämta pengar.

Jag tog bussen tillbaka till centrum. Jag åt sushi. Jag handlade en kofta till mitt näst äldsta barn, lila fleece. Jag drack kaffe och tog en onödigt stor kaka på kafét mittemot sushi-rian. Jag tror de lyckades glömma ta betalt för mitt kaffe, jag betalade nog bara för den löjligt stora kakan, men det var inte mitt fel (jag insåg det i efterhand) - de var tre vims-puttar som tog min beställning i flera led...inte konstigt att kaffet kom bort. Jag tyckte en av dem tittade lite misstänksamt på mig när jag gick och hällde upp mitt kaffe som jag ju faktiskt beställt. Sen om de glömmer att ta betalt - det kan jag inte hjälpa. Och jag orkade inte - faktiskt - vara så där pretto-hurtigt GOD och i efterhand gå fram och säga näe, ni glömde ta betalt...inte idag. Hoppas ingen fick däng bara.... Sen satt jag och läste nån sån där hurtig självhjälps-bok som jag äger en uppsjö av..men jag kunde inte riktigt få till det. Jag försökte mig på "Hantering av odöda" men jag har inte kommit så långt att jag vågar uttala mig.

Jag traskade tillbaka hela långa vägen till simhallen och träffade frkn stark som nu skulle ge mig massage. Hon var verklinge väldigt stark och det var en mycket bra massage. Jag känner mig fortfarande rätt mjuk och fin i ryggen.

Så visst har jag varit snäll mot mig själv idag? Jag har inte orkat tänka på affärsutveckling ochtygblöjor och vad jag ska göra med mitt liv. Jag har orkat tänka på provtagning, simning, sushi, fleecekofta och massage.

Sen hämtade jag herr minst på dagis i sällskap med herr näst minst. Dessa två herrar sitter nu i källaren och spelar nåt spel, förhoppningsvis inte av allt för våldsam art. Jag sitter och känner på mina masserade rygg...som jag är rädd håller på att steplna igen. Redan. Hon frkn stark tyckte att jag borde gå till en kiropraktor. Kanske det?

Igår kväll satt min man och jag och ältade lite. ltade våra yrkesliv samt en bok som maken läser och som jag snodde och skummade till 75%. Sen blev det jobbigt och jag orkade inte läsa mer. Den heter "När det inte räcker med kärlek" och är skriven av en av grundarna till Talarforum, Jenny Lexhed, mor till en pojke som visar sig vara autistisk. I sin nästintill maniska ambition att hitta rätt metod att behandla och hjälpa sonen slilter hon nästan ihjäl sig och hamnar i ett psykosliknande tillstånd och till sist också på avdelning 22, en stängd psykavdelning...
Är det så lätt att hamna där? Har jag ändå haft en massa tur? Antagligen. Jag blir nervös av hennes hypereffektiva lösningsinriktade "manliga" förhållningssätt, som jag vet att jag bitvis idealiserat och också eftersträvat. Därför orkade jag bara skumme boken. Men maken läser och vi diskuterar. Även hans jobb är krävande och när jag mått som sämst har jag också oroat mig mycket för att han ska ta stryk. Det känns liksom lite onödigt att vi både ska behöva braka in i väggen...

Hu, det var hemskt vad jag är medelsam. Jag avslutar illa kvickt med en status-check:
1. Sömn - så där, svårt med insomningen
2. Uppvakning - så där, lite låg och seg med ett visst mått av gråtmildhet
3. Fysik - känner mig uppblåst i magen, är det medicinerna?
4. Allmänt - har en väl förankrad ambition att vara snäll mot mig själv

Kommentarer
Postat av: Julia

Hurrudu. Vad tror du om en Yasuragi någon helg?

2008-09-10 @ 18:11:11
URL: http://juliaskott.wordpress.com/
Postat av: Rosengeranium (Parkettodlaren)

Jag skulle hänga på om jag var du :) Om du orkar igenom den här artikeln på the Gnawdian så tror jag att du gillar den. Den fick i alla fall mig att slappna av litet inför alla dessa självhjälpstips man får; http://www.guardian.co.uk/science/2008/sep/09/psychology.humanbehaviour

2008-09-10 @ 19:21:39
URL: http://parkettodlaren.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0