Yrkeskvinnan vräker sig i soffan

Ja, det har jag i alla fall gjort en timme nu.

Jag läser för mycket. If there is such a thing.

Jag börjar bli allvarligt oroad för att jag inte kan låta bli att köpa böcker. Det är ju SJUKLIGT. Eller inte...

Jag läste ut Liza Marklunds "Livstid"



på en och en halv dag. Ja, jag läser fort. Ja, Liza skriver lättläst. Ja, det var spännande.
Men det var ändå nåt som skavde...lite. Eller? Jag vet inte... Jag är inte så glasklar i min analys idag.

Sen förra veckan läste jag "Hanteringen av odöda" av Johan Ajvide Lindquist



och det var ju ... läskigt? Det var faktiskt sjukt spännande ett bra tag och jag gillade figurerna väldigt mycket, men det var nåt med en ål på slutet och där blev det bara...urk. Författarens alterego är sjyst tecknad, den sörjande överviktiga journalisten är sjyst, och sen är ju Flora och Elsy favoriter, mormor synsk och tonåring störig och självskadande som tycker så mycket om varandra och funkar så bra i hop (intressant sätt att förklara självskadebeteende f ö ) ...men det var nåt med slutet som inte alls kändes helt 100.... Det blev inte helt bra. Nån slags halvdan sci fi-ingrepp som bara blev skumt? Eller?Jag blir väldigt kinkig när det inte är bra slut (duh?) - och här var det nåt ... rörigt med slutet som bara inte kändes helt...sammanhängande. Men jag kanske får läsa om. Som jag nu tycker det blev den för mycket spännande kreativa skrämmande omständigheter som staplades på varann. Liksom. 

Just nu läser jag Marianne Fredrikssons "Älskade barn"


och den har jag nog läst ut innan jag släcker lampan ikväll. Jag är inget MF-fan - jag har nog i ärlighetens namn inte läst en enda bok av henne förrut. Det började s a s bli dags. Hon skriver rätt mycket om abort - och det dök upp i Livstid också och jag ... jag kan bara inte skriva om det här. Inte spontant. Jag måste tänka till. Men det är lite...befriande att det ändå dyker upp. Att Marianne Fredriksson bara tar upp det, rätt brutalt. Liza Marklund känns mer som att hon gör nåt slags statement som ... jag inte riktigt förstår. 
Men det där lämnar jag därhän. För denhär gången.
"Älskade barn" är intressant och engagerande. Jag tycker om när människor försöker förstå sig själva och var de kommer ifrån. Det är så ... livsbejakande på nåt sätt. (Hemskt töntigt pretto-ord, men vad fasen...)

Imorse låg jag i sängen och funderade på en bestseller...eh ja. En bok att skriva. Kan jag det? Nja. Jag är så förtvivlat lat...nä, förresten, det är jag faktiskt inte, men jag har typ världens sämsta tålamod. (Tror jag har nämnt det). Och sämst, allra allra sämst, har jag tålamod med mig själv...

Men man ska aldrig säga aldrig. En vacker dag så... Vi får se.

 

Kommentarer
Postat av: Julia

Det är därför vi ska skriva vartannat kapitel. =)

2008-10-08 @ 18:35:44
URL: http://juliaskott.wordpress.com
Postat av: Rosengeranium (Parkettodlaren)

Jag blir alltid så besviken när det är ett dåligt slut. Man engagerar sig i och älskar karaktärerna och storyn och så plötsligt blir man bjuden på (metaforisk) lever med rotmos och allt slutar med ett meh. Nästan som ett svek från författaren.

2008-10-08 @ 22:21:14
URL: http://parkettodlaren.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0