Yrkeskvinnan ligger kvar (+ varning för känsliga)

Jag ligger kvar i min sjuksäng och tittar ut genom mitt fönster. Där ser jag fyra väldigt fina björkar, som visserligen snor en hel del kvällssol under säsongen då kvällssol är av intresse men i alla fall. De är jättefina. De blir också allt glesare. En av de mittersta - de står likdom på rad - är fortfarande väldigt grön i bladverket vilket är lite konstigt. Det blåste mycket i natt, det ven runt knutarna på radhuset i förorten och mycket riktigt, idag är alla träd glesare än de var igår.

Det är trots allt något rogivande med träd. Jag hade en feng shui-vurm för ett par år sen, en mild sådan som jag höll mycket i schack, dels för att jag är kristen och alltså redan vidscheplig på annat håll som min far skulle säga, dels för att min man blev så väldigt nervös av allt feng shui-tjosan som jag roade mig med att läsa och sen förmedla till honom. Trots allt - jag fick faktiskt en feng shui-konsultation i julklapp av maken vilket är typ det finaste jag har fått av honom nånsin och  det var jättespännande och intressant. Utan att lägga alltför mycket vikt vid det där halv-andliga inslaget i hela grejen så finns det ju mycket med feng shui som bara är common sense. (Det blev till slut rätt komiskt - allt feng shui-igt som jag berättade maken var han sen tvungen att återberätta och översätta för sig själv så att det skulle bli begripligt och framförallt helt normalt och naturligt och just common sense. Typ: "Ett hus som har  för mycket clutter runt en dörr, huvudingång eller back door blir "förstoppat", energierna får svårt att röra sig fritt och flödena stagnerar" - då måste maken genast förklara lite halvhögt för sig själv att "klart det stör och klart man blir frusterad om det är svårt att komma in eller ut ur huset!" Hehe. I alla fall, träd är en viktigt feng shui-symbol som symboliserar rötter (duh?) och trygghet och sånt. Eh-hrm. Vi har tre väldigt vackra tavlor med träd (en Bengt Elde-litografi, orginal, mind  you som vi köpte för dyra pengar (nåja) för att fira att maken fått nytt jobb) plus två provtryck av ett liknande träd, också Bengt Elde men inte signerade som vi fick på köpet när vi inhandlade litografin) i vårt trapphus. Trapphuset är huset hjärta och måste hållas harmoniskt därefter. Våra sköldpaddor har vi instinktivt placerat "helt rätt" enligt feng shui-konsulten, och de bidrar också till husets harmoni. Enligt mitt kinesiska horosop bor jag också i mitt eget hus vilket är lite kul. Dvs husets ålder och vädersträcksplacering och min ålder och kinesiska horoskop är en perfect match. Det tyckte jag var lite lattjo, faktiskt. Och jag trivs väldigt bra i mitt hus. Och jag mår väldigt bra när jag ser träd. Jag behöver trygghet. Jag behöver rötter.



Det här trädet tog nån av oss bild på förra veckan efter flickornas konsert. Det var en overkligt vacker höstdag som jag försökte ta in allt vad jag orkade. Bland annat genoma att fota träd. Det här var helt fantastiskt vackert tyckte jag själv.


Min familj sitter i våningen under och tittar på film - Stardust. Jag skulle gärna se den tillsammans med dom. Men jag mäktar inte med att sitta och trängas i soffan och höra konstanta diskussioner och översättningar och "vad sa han?", "varför gjorde hon så där?", och "vad är det där?". Det orkar jag inte i mitt spröda tillstånd.

Dessutom hör jag hela filmen som om de alihop satt med en tv under min säng. Jag tror jag har nämnt att det är lyhört hemma hos oss.

Igår kväll läste vi högt ur Agnes Cecilia. En favoritbok, som håller rätt bra fortfarande, trots att det är över 25 år sen den skrevs och jag har läst den säkert 10 gånger. Minst. Antagligen fler. Jag kan den bitvis utantill. Mina döttrar är väldigt fascninerade, minsting blir mest rastlös och 7,5-åringen somnar nästan varje gång och blir sen sur över att han missat ytterligare ett kapitel.  



Det är helt klart underskattat att läsa högt. Det måste vi göra mer.

Jag fyller år om ... två dagar. 21 oktober. Då fyller jag 35. Och innan min syster - som har en förkärlek för att vara hård och kärv och säger saker som "du är bara väldigt gammal" - är just hård och kärv, så måste jag ju säga:
1. I am ok with it.
2. Jag kan i princip hantera att fylla halv-jättegammal / halv-70.
3. Det är helt ok att fylla år.

...ah, screw it. Who am I kidding? Det är inte alls särskilt roligt att fylla år. Eller...är det det? Jag tycker om att få presenter, men de får gärna vara genomtänkte. Jag kan bli direkt ledsen att av ogenomtänkt plikt-present. Det som gör det hela besvärligt är ... det var precis ett år sen det började gå utför. Precis ett år sen som ett stort svart kletigt mörker bara la som en oljig filt över mig, och allt blev ohanterligt, mörkt, svart och meningslöst. Det var så förtvivlat hemskt och otäckt, att jag har oroat mig ända sen i augusti för den här j*vla födelsedagen. Kommer det gå utför nu också?

Men - å andra sidan, om det nu gör det, då är det ju bara att börja äta sin medicin igen? Det är ju inget att skämmas för, eller hur? Va? Nej, det är väl inte det. Men ändå.

Jag försöker komma ihåg följande:
1. För ca ett halvår sen såg jag ut så här: (varning för känsliga - om jag kunde skulle jag lägga en liten lucka över den här väldigt läskiga bilden som är min mage ca en vecka efter operation)


2. Det tar tid att komma tillbaka efter sånt här. I alla fall för mig.

3. Jag har ett oerhört dåligt tålamod som jag just nu övas i å det mest brutala. Det är bara att öva på.

4. Det är höst. Höst är jobbigt. Mörkret som kommer är påfrestande. Men om man försöker få så mycket dagsljus som möjligt på sig, äter ordentligt med sushi, accepterar att man kanske måste äta medicin, accepterar att höst och vinter inte innebär DÖD utan vila...då kanske det går lite lite bättre. Och innan jag vet ordet av är det så här igen:


   

Så. Vårbilder. Underbart.

(Stardust verkar vara en väldigt udnerhållande film och hade jag varit mer full av ork hade jag också tyckt det var kul och fullt hanterbart att 7,5-åringen skuttar iväg och gastar "det är läskigt, nääääj!!" med jämna mellanrum. Dessutom vill jag veta hur det kommer sig att varje gång det kommer en riktigt slabbig, pretto-fanfar a la Ivanhoe så slutar det med att maken flatgarvar.)

Jag hade tänkt att det här skulle bli ett litet kort, sorgset inlägg om mina vackra björkar utanför fönstret. Istället blev det full filmredogörelse, slabbiga operationsbilder (nåja, post op) samt bilder på blommor å blader... samt ett litet bokomslag.

Enjoy.

Nu ska jag spela fåniga spel, sticka och titta på Scrubs. I den ordningen.

Och meddela mig om jag ska ta bort post op-bilden. Den är vädligt läbbig tycker jag själv. Jag har flera och de ligger alla i en mapp märkt "LÄBBIGT".
 

Kommentarer
Postat av: Rosengeranium (Parkettodlaren)

Nja, jag gillar bilden, den manar till eftertänksamhet. De penslade på ordentligt med jod ser jag - jag hoppas du mår bra nu?



Hör för övrigt också till skaran som gillar träd. Jag fungerar nästan som Idefix - dvs. jag ställer mig inte och ylar vid ett nedsågat träd, men jag tycker att det är sorgligt med stubbar.



Cyberkram

2008-10-19 @ 19:04:03
URL: http://parkettodlaren.blogspot.com/
Postat av: sara

"Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man förvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill."

Tove Jansson, Sent i November.

Mitt finaste höstcitat.

Ibland måste man ända ned till botten för att kunna vända ordentligt.

2008-10-19 @ 20:43:44
Postat av: Anonym

Tack fina fina människor.

Rosengeranium: Vi kan bilda ett Iefix-sällskap? Jag har dock vissa reservationer mot barrträd, särskilt om det för nära boningshus. Men det kanske bara är jag.

Det är faktiskt ine jod, det är blåmärkena. Jag skojar inte. Det grävde i min mage som vore jag ett potatisland, därav blåslagenheten, i flera chica nyanser.

sara: ett fantastiskt vacker citat, som jag ska ha med mig, hela hösten och vintern. Tack.

2008-10-19 @ 23:54:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0