yrkeskvinnan

Jag är hemma och vilar, för det är onsdag och jag var blek nu igen.

Det är jag, Agnetha Fältskog och två limpor bröd i köket. Ja, åsså går två tvättmaskiner, en diskmaskin och enugn också. Och en dator.

När jag öppnade ett av de röda köksskåpen så fanns där inte bara en hushållsassisten (som är så lagom assistent förresten, snarare hushålls-pascha förklädd till assistent = ap-svår att diska och inte så behjälplig), en mixer, stor pop corn-skål, en obskyr glassmaskin (som någon donerat till oss för länge sen - aldrig använd)...OCH, och det var här det blev skumt allting, en symaskinsPEDAL med sladd, två datormöss (med sladd), en musmatta...ja, åsså några paket kaffe också. Det där sladdlösa samhället känns lika far off som det papperlösa. Alla hushållsmaskiner hade förstås också sladdar - och jag VET att el liksom är en sån där vansinnig självklarhet och allt det där. Jag blev bara så trött på alla sladdar.

Jag tänkte sticka klart min fina tröja idag.

Och i bästa fall gå ut lite.

Jag ska berätta en sak. Jag vill ha en hund. JÄTTEMYCKET vill jag ha en hund. Igår träffade jag en kompis som har två superfina taxar...men jag ska ta det från början.
För så där nåt år sen fick familjen kollektivt hund-dille. Vi tittade på jack russels, taxar, pudlar... Men det bidde inget, trots att jag faktiskt mailade lite med en kennel här i trakten. Nu har det blossat upp igen. På allvar.
Först såg vi ju Mannen som pratar med hundar och blev som bergtagna (det är lite oroväckande med den där mannen som står och säger "dööminejt - you have to döminejt yör dögg"...typ). Bara några dagar senare hörde en god vän av sig och skickade en länk till nån tidningartikel där de sökte folk som ville ta sig an omhändertagna taxar. Jag skrev omgående till den uppgivna adressen, men har inte hört nåt. Igår träffade jag som sagt kompisen med de fina taxarna och det vara ju bara helt...de var så fiiina.

Jag pendlar mellan att tycka strävhåriga taxar är så finast eftersom de liksom ser ut som farbröder, med sina mustascher och borstiga uppsyn, och att tycka att långhåriga/släthåriga är finast eftersom de ser så snälla och vänta ut. Jag vill ha en HUUUUUUND!

Och innan nån talar om det för mig - jag VET att det antagligen har nåt att göra med att jag antagligen inte kommer få fler barn och allt det där, det är nåt "ta hand-om"-tjosan som jag bara inte kan undertrycka, eller nåt.
Åh...en hund. Det verkar vara gräsligt mycket jobb, men jag vill liksom ändå ha en hund. Vi får väl se hur det går.Kanske kanske...om det är meningen.

Nu ska jag se till brödet och KANSKE göra mig lite kaffe. Sen ska jag sticka. Det händer så mycket i mitt liv.