yrkeskvinnan

Jag har idag talat med polisen. Det är alltid lite lite skakigt att tala med polisen men det var trots allt rätt ok.
Jag skulle mest förhöra mig om ett ärende åt någon annan, samt fråga "vad som händer". Det hände inte så mycket. De som blivit anmälda vet inte om att de är anmälda och den anmälande undrar jag om vederbörande har nån koll på nånting (tveksamt) och polisen lät mest trött.
Jag är medveten om att det där lät väldigt VAGT. Det var meningen.

Herr Minst oranga mössa är KLAR. Jag ska när jag hittar rätt sladd (SLADDAR nu igen...they're EVIL) lägga upp en bild. han ville ha svart boll istället för svart toffs och det blev svart kant. Han var mycket snygg och pga de svarta detaljerna ser han inte fullt lika mycket ut som en traffik-kon i acryl
Hoppas nu bara det inte blåser igenom men det är TJOCKT garn. Dubbelt och tjockt.

Jag är redan trött. Det var en tuff torsdag-fredag och lördagen var jag fortfarande lite uppe i varv och igår blev det knas med min tennis och jag fick slå bollar med maken i en halvtimme istället för med ordinarie tennispartners. Han hävdade att jag var väldigt blek. *suck* Det var även Diva-kris sent i lördagskväll vilket föranledde en rödgråten söndagsfrukost och vi blev tvugna att bli sams med nämnda DIva istället för att åka till våra kyrkligheter. Man kan inte säga att familjen är viktigast om man inte prioriterar rödgråtna Divor framför kyrk-iväg-stressande ibland. Eller jämt. Divan är ju inte rödgråten varje söndagmorgon, liksom. Men det var ju också lite påfrestande.

Därför ska jag nu fortsätta ta det väldigt VÄLDIGT lugnt.

Bara så ni vet.

Bäst var Divan, som efter att ha grälat med syster, mor, far, mor igen, far igen samt båda föräldrarna samtidigt stampade upp till sitt rum, och brölade "JAG ÄLSKAR ER MEN JAG ÄR FORTFARANDE ARG PÅ ER".
(Och så hävdar hon att jag "aldrig skriver om henne". Well; here you go, baby.)

För att vara 12 år, pubertal och allmänt divig är hon en stjärna.

OCh om sanningen ska fram hade även jag, hennes ömma moder, sagt i ganska ilsken ton att även jag älskar henne varpå hon svarade "det märks inte" och jag svarade att jag vill säga det ändå, även när jag är arg, dvs, jag älskar henne men är arg på henne och det är ingen motsägelse i det. Liksom.

Oh, the joys of parenting...