yrkeskvinnan

Det har jag verkligen. Jag kände mig, i helgen som gick, ännu lite mer som mig själv som jag brukade vara i ett tidigare liv då jag inte var skröplig precis hela tiden utan bara ibland. Jag spelade tennis en hel timme igår - det var roligt och jag har bollsinne även om tränaren tyckte att vi tog det "väldigt lugnt" så jag var jag helt slut och utmattad och har idag träningsvärk i vänster arm vilket är konstigt med tanke på att jag är högerhänt, men jag tror det har med en viss "nu-j*lar-ska-det-gå-backhand" som jag ägnade mig åt. Vidare har jag släpat fram symaskinen och blivit lite lagom manisk som jag blir när...andan faller på eller nåt. Dvs jag har lagt upp tre par byxor till herr Minsting och sytt färdigt en massa andra saker som inte var färdiga. Framåt halv elva i går kväll när alla odrägliga barn ÄNTLIGEN blivit helt tysta (dvs det sista barnet tystnat) då började jag banka i tryckknappar med hammare på en planka i vardagsrummet och jag kunde bara inte sluta med det förrän klockan var säkert halv tolv. Det var ju lite onödigt kan man tycka. Min man och jag var sen tvugna att avhandla diverse känslomässigt pjunk som hade med vänner och bekanta att göra (ett tillsnyggat sätt att säga att vi satt och skvallrade - ja, det är korrekt)...jag tror vi släkte lampan kvart över tolv. Dan före arbetsdag. Vi är såna puckon ibland.
Men. Lik förbaskat sitter man nu här och hanterar döden igen. Jag har hanterat en dam som har väldigt märkliga önskemål om flytt av avliden och kistor och transporter och jag har varit snäll/dum nog att börja hjälpa henne och nu vet jag knappt hur jag ska krångla mig ur. Men ur ska det krånglas. Jag är väldigt less på alltihop. Dessutom har det börjat regna också.

Jag missade bussen imorse och fick ett ryck eftersom det var sol och inte alls regnade. Jag promenerade de 2,5 kilometerarna till centrum. Var inte det hurtigt så säg?

Usch. Jag behöver nåt roligt i mitt liv igen. Snart. Som det ser ut nu har jag bara två uppdrag av ansträngande art på gång. Och det är bara halvroligt. De roligaste sakerna jag har att se fram emot i livet är:
1. Att gå på bio och äta sushi med min syster.
2. Att sticka klart fina tröjan som det inte är mycket kvar på.
3. Köpa mer tryckknappar.
4. Äta rökt lax till middag.
5. Eeehh. Det tog slut där. Så kul har jag i mitt liv. Hepp.
...nä just det, det är tennis på söndag också.

Vi såg Ghostbusters II med barnen igår. Jag hoppade högt flera gånger och minsting blev utsjasad efter bara nån kvart. Han tyckte det var alldeles för läskigt. De andra hävdade att det inte alls var det. (Det är många såna diskussioner just nu, där åldersgränserna på filmer ska diskuteras på längden, bredden och tvären...och oftast är åldersgränsen "fel" anser barnen kollektivt. Dvs Divan hävdar detta högljudt och de andra håller med. T ex Willow som har 15-årsgränsen vilket barnen tycker är trams. Jaja. Klockan väldigt tidigt i morse stod Killen, snart 8 år i vårt sovrum och förklarade att det var "läskigt".
"Vad är läskigt", frågade vi. Vi fick något vagt till svar om att "allt" och framför allt i hans rum. Fajn. Kliv i här då, liksom. Två karlar i sängen, det var ett tag sen.

Det drar på mig, jag är iskall om händerna och jag har telefontid i 45 minuter till. Det gör mig vansinnig. Nästan.
NU ska jag sluta riskera min anställning genom att blogga på arbetstid. Jag har fakturor att dutta med.