Yrkeskvinnan och de klena bena
Mnja, idag har jag lyckats gå till dagis - förlåt, förskolan - med min yngste. Det är en hiskelig promenad på säkert 500m tur och retur. Och sen dess orkar jag inte göra nånting. Närjag gick ut i trädgården och hängde upp en handduk på tork darrade jag bokstavligen i knäna. Ska man bli så här klen bara av att nån karvar upp en i magen? Va? Löjligt. Eller så är det inte alls löjligt.
Jag dricker grönsaksjuice och äter äggmacka. Och längtar efter min man som är borta nu igen. Hur ska jag klara mig? Bra. Bara bra.
Jag dricker grönsaksjuice och äter äggmacka. Och längtar efter min man som är borta nu igen. Hur ska jag klara mig? Bra. Bara bra.
Kommentarer
Postat av: Mona
Det är inte löjligt. Du ska vila efter en operation. Du ska inte vara huslig, inte ett dugg.
Jag säger alltid fel. Ok, jag kan gå med på att öva in att säga förskola istället för dagis, men att säga pedagoger istället för fröknar - det är verkligen bara rent trams!
Postat av: Magnus
Du är bäst, älskade fru.
Vilken tur att vi vi fick lite tid tillsammans över fika och kläder idag, torsdag!
Maken
Trackback
