Yrkeskvinnan klurar vidare

Jag hade två saker jag hade tänkt tjoa om idag. Så glömde jag bort ena, sen båda och nu har jag kommit på dem igen + en till. Eller hur var det nu...

Härom kvällen såg maken och jag första hälften av The Talented Mr Ripley. Mest för att det svänger



och för att Jude Law är så hemskt snygg. Och så är miljöerna himla coola också. Hur som helst; så fort Mr Ripley bekännt sin kärlek till Dickie och när den visar sig vara helt obesvarad och Mr Ripley - till synes in a moment of passion dängt en åra i huvet på Dickie - DÅ stängde vi av. För sen går det bara utför. Och jag har faktistk läst boken, t o m före det att jag såg filmen och när jag väl sen såg filmen blev jag så fly förbannad att jag var verkligen arg i flera dar sen. Min bror som hade en intensiv Patricia Highsmith-fas under några år (?) tyckte inte att det "var så farligt", även om han höll med om att filmen verkligen inte höll samma standard som boken. VA? Inte så farligt??? Det var som recensionen i DN inför tv-sändningen. En TREA??? Av fem. UPPRÖRANDE!!! En etta skulle den ha - MAX. OKejdå, en svag tvåa, men en TREA... *grrrrrrrrrrrrr* Som ni ser - jag blir fortfarande arg. Trots att Jude Law är så snygg. Och det blir jag för jag tycker det är pinsamt och lite patetiskt med en regissör som liksom inte vågar ta sig an den Mr Ripley som Patricia Highsmith tecknar. Den ihålige, omänsklige, slacker-psykopaten som samtidigt visar upp så mycket mänsklighet och ändå är så ond. Eller är han det? Nä, istället gör vi en smyghomoerotisk thriller med tjusiga Gwynneth och vrålsnygge Jude Law och wonder boy Matt Damon i titelrollen. Pöh.

Så här skrivs det av han regissören:
"The novel is about a man who commits murder and is not caught," says Minghella, who began working on an early draft of the screenplay while Highsmith was still alive (she died in Locarno in 1995). "The film departs from this in one crucial sense by concluding that eluding accountability is not the same as eluding justice. You don´t really get away with anything. Ripley, always looking to love and be loved, sabotages his opportunity for love. In annihilating self, assuming someone else´s identity, Ripley is condemned never to be free to be truly himself ever again. His pact with the devil is that he preferred to be a fake somebody to a real nobody. In that way, Ripley´s adventures in Europe become a cautionary tale, describing the cost involved in abandoning who you are in favour of who you would like to be."

ÅÅÅÅH, nu blir jag irriterad i alla fall. Han letar inte alls efter kärlek - då uppfattar i alla fall inte jga det ...
Men men. Jag får försöka hantera det, på samma sätt som jag hanterar att jag 8 ggr av tio skriver ordet "jag" så här: "jga" pga seg-A:et på mitt tangentbord. Just det, det var det jag skulle klura på härnäst. Vilken dator ska jag skaffa när jag pansatt nån minkpäls eller så. SKa jag ha en svartgrå eller en ROSA? Den rosa kommer skära sig mot min nya oranga prtfölj men det må nästan  vara hänt. Eller? Eller?

              

Tyck till ni som vågar. LG eller Dell. Svart eller rosa.

Latituden är typ barnbarnsbarn till den lill söta tant till dator som jag sitter och skriver på nu (och som har segt "a").
LGn är obeprövad - jag är en serious creature of habit - tänk om tangentbordslyaouten är för annorlunda?? Då blir jga mycket nervös...

Jag bakar bröd igen. Av nöd och hävd. Det är minst fyra matsäckar att packa denna vecka.

...och så här såg fina klänningen ut som jag hade i fredags när jag helst ville krypa ur skinnet.



Nu kan jag inte hålla på så här längre.

...Var det en tredje sak? JO - just det. Mina överskrifter är alldeles för vaga och självcentrerade. Hur ska jag få läsare när jag inte kan skriva vettiga överskrifter?? Pöh säger jag bara igen. I'M STICKING TO MY CONCEPT. EN vacker dag så...

Kommentarer
Postat av: Mona

Wow, en sådan klänning vill jag ha. Jag passar egentligen inte i gult, men det låtsas jag inte om för klargult är så rackarns fint.

Jag röstar för en rosa dell. Ja, om det alltså finns dell som är rosa.

Nä, blä för filmer som helt saboterar en bra bok-story, eller bara förvränger ursprungskällorna för att hippa till det. Jag har en rad sådana hat-filmer.

Förresten, såklart vi måste ses. I sommar när vi förhoppningsvis är lite lediga (läs: jag är ledig) vore det så roligt att försöka sammanstråla lite. En flocksammanslagning helt enkelt.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0