yrkeskvinnan

Och NEJ, jag har inte börjat amma igen. Det fanns en tid då jag ständigt påpekade att om allt annat gick åt skogen kunde jag bli amma och gråterska - dessa bortglömda yrken.

Nä, jag menar bara att jag är upp tidigt. Det blir en konstig dag igen. Eller en full dag. Och på ett sätt gillar jag ju fulla dagar. Eller gör jag det?

Jag ska försöka komma tidigt till jobbet, bara en sån sak.

Jag ska försöka hinna med många saker på jobbet, typ på ordning på nåt gravstensprincipiellt eller vad det nu var.

Sen ska jag ut till Universitetet och bistå med att hålla nån slags presentation om Starthuset där jag sitter. Morgonen började bra eftersom jag hittade mitt bortsprungna USB-minne, som jag behöver.

Sen ska jag träffa min partner in crime och diskutera projeketets utveckling.

Sen ska jag plockas upp av familjen och tillsammans åker vi hem till min lillebror som fyller år.

Lång dag, eller hur? Men jag slipper laga mat.

Min äldste son spelar Game Boy vid frukostbordet. Han har varit upp sen kvart i sex och spelat sitt nya spel. Han kanske hamnar i nån kontemplativ orden i alla fall...tidiga morna och djup koncentration, haha. (Nja, med tanke på hans rullande ögon på långfredagen - det såg ut som han skulle svimma - och hans kvävdade "jag  -  har  -  så -  trå-hå-håkigt" kanske talar emot det. Eller för det. Jag vet inte.

Det är väl ohemult att blogga vid frukostbordet. Ja, jag var uppe tidigt för att hitta USB-minnet, men också för att sjunga laudes (det gör jag i o f s varje morgon) men liiiite var det förstås för att lyssna på RIX Morronzoo. Det var det ni anade hela tiden, säg som det är.



Nu sätter jag på radion.