yrkeskvinnan

Ja just det. Hur jag nu kom in på det - det måste ha varit nåt syrran och jag svamlade om när jag vi satt och maratonfikade (i mitt tycke, jag är gammal och klen) / kortfikade (min syster är ung, hipp och alert). Anyhoo. Jag minns när mobiler var nåt nytt påfund som fanns i en och annan människas portfölj eller inneficka, (nä, inte de där JÄTTEAPARATERNA som såg ut som nåt man kunde göra hjärt och lungräddning med, liiiite mindre var de). Och jag minns typ sommaren 1994 då mina vänner och jag picknickade på djurgården och hur det plötsligt RINGER mitt ute på en gräsmatta och nån slipsig typ svarar i en lur. Vad gör vi allihop? Skriker SÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLJ!
Man gjorde så! Det var roligt och lite pinsamt med folk med telefon i fickan. Så såg men en så skrek vi alltid sälj...och nu blir det så där bakvänt ... för kanske finns det nu en och annan som inte förstår vad jag menar med SÄÄÄÄÄÄÄLJ. (Ibland skrek vi KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖP också för att varier oss lite.) Jo, det var ju så att de enda som hade behov av en mobiltelefon (och hade råd, kan tilläggas) var yuppisar. Börsnördar som antagligen höll på med aktieklipp dagarna i ända. Alltså, när de nu satt och pratade i telefon så där omotiverat och dant på en gräsmatta så måste det ha med nån brådskande och viktig affär att göra. Alltså skrev vi SÄÄÄÄLJ. Som i "SÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLJ alla Eriksson för i H-VETE!!!"

Heh.

Det påminner mig så om när jag hade mina söner med på jobbet. Vi kommer traskandes (obs - på INTE SÄTT släntrandes) genom Kungsträdgården och där stannar min 7-åring och ställer sig och stirrar på en sån här:



...och säger sen, förbryllad: "Mamma, det står en telefon här?"

Och jag fick förklara att när hans mamma var liten, och ganska halvvuxen också, dvs för HEMSKT länge sen, då sprang INTE alla människor omkring med telefoner i väskorna och fickorna utan ville man ringa nån när man var ute fick man kliva in i en sån.

Bakvänt.

Vad fort allt går.

Egentligen skulle jag nu vilja ha en lite längre utläggning om de där människorna mn känner som - jöstanes - INTE har mobil. De är ju några få, amishdyrkande, bakåtsträvande typer som liksom i nåt slags stumt...vemodigt raseri...eller kanske bara allmän envishet...eller vad det nu är, vägrar skaffa mobil. Det är jätteunderligt. De gör sig lite besvärliga och det är liksom inte en lite charmigt som när folk inte har tv å så, det är bara...skumt. Men - jag ska klura lite mer på det där vid tilfälle eftersom jag nu ska se ett avsnitt av genialiska


Hualigen, så bra.
Jag har en jättecrush på Kyra Sedgwick i denna roll. Jisses!!! Vilken förebild....eller nåt.

Åsså ska vi äta lite bär.