Yrkeskvinnan avhandlar vidare
Nu ska vi se. Jag hade ytterligare några banaliteter som behöve redas ut. Redas upp. Hur som helst. Here goes.
Allt det här jäkla snacket om den där "ena" strumpan som försvinner i tvättmaskinen, torktumlaren... jag säger bara DUMHETER! Den strumpan dyker ALLTID upp för eller senare. Dessutom handlar det bara om dålig sortering och uppföljning. Och hör sen!
Vi kan återkomma till ämnet.
Jag skulle ta bilen halvvägs till jobbet idag. Halvvägs för att maken skulle skjutsas till jobbet eftersom han skulle ha med nån stor skåpbil/folkbuss hem (men sen behövdes det visst inte...gissa vem som fick hämta honom...) och då tänkte jag att jag ställer bilen vid nån av infartsparkeringarna så kommer jag rätt snabbt till jobbet ändå...
Ha. Ha! Det gjorde jag INTE. Jag letade parkering vid Sockenplan - där det visserligen blev en plats ledig precis under näsan på mig, men den var det bara 30 minutersparkering på - näejj... - men det var knökfullt. Jag surfade runt Enskede gård och Globen men nej. Tillsist hittade jag nåt bökigt på en tvärgata vid Enskede Gård i alla fall, på andra varvet...och gissa hur sent jag kom till jobbet. Det är alltså svårt att ens hitta parkeringsplats i NÄRFÖRORTERNA!! Va!!?? Vad är detta? Och jag är alldeles för o-tävlingsinriktad för att ... hantera sånt.
Jaja. Sen kom sushibegäret över mig igen. Med kraft. När jag slutat blodhundsjaga den bluttifjuttonde gravrättsinnehavaren som ej längre bebor den adress som finns i våra (kackiga) register (jag säger bara kartotek och hemknåp i Works...så förstår ni själva) - då gick jag som i trans, som en målsökande robot till den ställe som liger absolut närmast mitt jobb. Två kvarter. "Liten sushi, tack."
Jag vill till Yasuragi. Typ nu. Tänk, då får man både bada och äta sushi. Heaven.
Jag måste släppa sushi-manin. Men det går inte.
Till och med min tolvåriga diva fick sig en liten rikskupong i näven härom dan och beställde modigt liten sushi på lokala sushi-rian. Hon är för tuff.
Vad mer? Var det nåt mer som skulle avhandlas?
Nä. Jag tror inte det. Det var nog bara strumporna, parkeringsvåndan ... samt dagens sushi.
Passa er så att jag inte börjar DOKUMENTERA alla sushi-talrikar jag proppar i mig...
PS. Jag har idag kommunicerat mer om mitt dödgrävar jobb än någonsintidigare. Är det bra eller dåligt?
PS igen. Är jag avslöjad som smyglantis? Har min förort så totalt uppslukat mig att jag numera räknas om ex-stockholmare?
SUSHI-BEROENDET
Oh no. Inte då. Det kan jag på intet sätt acceptera. (Uttalat asseptera.)
Hähä.
Allt det här jäkla snacket om den där "ena" strumpan som försvinner i tvättmaskinen, torktumlaren... jag säger bara DUMHETER! Den strumpan dyker ALLTID upp för eller senare. Dessutom handlar det bara om dålig sortering och uppföljning. Och hör sen!
Vi kan återkomma till ämnet.
Jag skulle ta bilen halvvägs till jobbet idag. Halvvägs för att maken skulle skjutsas till jobbet eftersom han skulle ha med nån stor skåpbil/folkbuss hem (men sen behövdes det visst inte...gissa vem som fick hämta honom...) och då tänkte jag att jag ställer bilen vid nån av infartsparkeringarna så kommer jag rätt snabbt till jobbet ändå...
Ha. Ha! Det gjorde jag INTE. Jag letade parkering vid Sockenplan - där det visserligen blev en plats ledig precis under näsan på mig, men den var det bara 30 minutersparkering på - näejj... - men det var knökfullt. Jag surfade runt Enskede gård och Globen men nej. Tillsist hittade jag nåt bökigt på en tvärgata vid Enskede Gård i alla fall, på andra varvet...och gissa hur sent jag kom till jobbet. Det är alltså svårt att ens hitta parkeringsplats i NÄRFÖRORTERNA!! Va!!?? Vad är detta? Och jag är alldeles för o-tävlingsinriktad för att ... hantera sånt.
Jaja. Sen kom sushibegäret över mig igen. Med kraft. När jag slutat blodhundsjaga den bluttifjuttonde gravrättsinnehavaren som ej längre bebor den adress som finns i våra (kackiga) register (jag säger bara kartotek och hemknåp i Works...så förstår ni själva) - då gick jag som i trans, som en målsökande robot till den ställe som liger absolut närmast mitt jobb. Två kvarter. "Liten sushi, tack."
Jag vill till Yasuragi. Typ nu. Tänk, då får man både bada och äta sushi. Heaven.
Jag måste släppa sushi-manin. Men det går inte.
Till och med min tolvåriga diva fick sig en liten rikskupong i näven härom dan och beställde modigt liten sushi på lokala sushi-rian. Hon är för tuff.
Vad mer? Var det nåt mer som skulle avhandlas?
Nä. Jag tror inte det. Det var nog bara strumporna, parkeringsvåndan ... samt dagens sushi.
Passa er så att jag inte börjar DOKUMENTERA alla sushi-talrikar jag proppar i mig...
PS. Jag har idag kommunicerat mer om mitt dödgrävar jobb än någonsintidigare. Är det bra eller dåligt?
PS igen. Är jag avslöjad som smyglantis? Har min förort så totalt uppslukat mig att jag numera räknas om ex-stockholmare?
SUSHI-BEROENDET
Oh no. Inte då. Det kan jag på intet sätt acceptera. (Uttalat asseptera.)
Hähä.
Kommentarer
Trackback
