Yrkeskvinnan dräller på stan

...och försöker tycka att det är helt blasé, vanligt, inget speciellt med att sitta sladdlöst jätteuppkopplad på stan och knattra iväg på sin dator. Det är bara det att jag ÄR en gammal mossig tant som minns de gamla svarta skärmarna med grön och orange text och det här är fortfarande helt galet hajjtekk i min värld och jag känner mig som... James Bond MINST varje gång jag gör sånt här.
Men - jag har bara 20 minuter på teliahomerun så jag ska försöka jobba lite också. (Weeheehee, jobba?? Hörde ni? Surfa, nät-jobba, research-a liksom på STAN - det är ju helt gaaalet!!!) Jag är en sån efter-nörd att det inte är klokt.
Dessutom - imorse fanns det plötsligt fyra (4!!!) sudokus till frukost. Kan inte vara nyttigt för den ovane. Jag kastade mig helt ohämmat över den super/jätte/extra-svåra. Och - vad tror ni? I kicked ass, självklart.
Men jag kan inte förmå mig att börja försöka ladda upp bilder här och nu - även om jag har allt jag behöver inom räckhåll. Det får finnas gränser för nördigheten även hos mig. 

I morse när jag kom halv-älgande på T-centralen så vågade jag mig på att stanna upp och kliva in nån meter i Pocket Shop (samtidigt som jag hörde en inre Mr Tamborine-man - jag är pocket-knarkare av ganska grovt slag...jag kan sluta när jag vill....not) och där såg jag Linda Skugges blogg-bok. Hjälp, vilken tjock bok. Vill jag läsa den? Ingen aning. Mitt förhållande till fru Skugge är väldigt kluvet. Å enda sidan - å andra sidan. Å ena sidan; driftig kvinna som försörjer sig på sin penna (tangentbord - whatever) = cred. Å andra sidan; kejsarsnittsdiskussionen var svår även om jag är mycket för individens rättigheter rätt så långt...hm. Samt hela det här "jag är så svåråtkomlig och kör mitt eget rejs men är samtidigt jättevanlig men back the hell off". Eller nåt. Min tolkning. 
VI är hyffsat jämngamla, hon och jag. Och jag skrev för ungefär 15 år sen ett brev till henne när hon jobbade på nån tidning - och jag fick faktiskt ett svar som jag t o m har nån stans. Det gällde nån text och att få skriva för denna tidning och hon gillade min text...men det blev aldrig nåt. Är det en sån där förlorad chans eller vad? 

Jag måste verkligen jobba lite på riktigt nu. Men jag har mer att säga. Så det så. 

Kommentarer
Postat av: Julia

Jag älskar att sitta på café och surfa. Det är sån lyx.

2007-09-22 @ 13:20:28
Postat av: Mona

Nu när jag har börjat plugga på riktigt så kan jag få en viktighetslängtan efter en bärbar dator. Jag suktar avundsjukt på sånna där softa cafésurfare.
Jag tycker om Linda Skugge. I alla fall när hon inte är så där jobbigt män-måste-vara-jämställda-och-vi-tjejer-kan-allt-så-jävla-bra-gnällig. När hon är sån så småkräks jag, men när hon är så där briljant varadagscynisk så är hon lovely.
Jag har aldrig förstått mig på sudoko. Är det som att spela tetris?


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0