yrkeskvinnan

Hade ett mantra på vägen hem. Så här ungefär:

smalabenböckermåbra-vintage-knark-å-listor - smalabenböckermåbra-vintage-knark-å-listorsmalabenböckermåbra-vintage-knark-å-listor...

Det var för att komma ihåg vad jag skulle skriva om här. Så nu är det bara att bena ut det och försöka komma ihåg vad mantrat faktiskt betydde.

Jajust det, det gick en tjej framför mig med SJUKT smala ben. Och jag tänkte "usch, vilka smala ben, hon är säkert anorektiker eller nåt". Sen tänkte jag "hm, mina ben är betydligt mer sunda och friska...och runda". Och sen "varför jämför jag ben? Vad vet jag om frkn benget här  framför egentligen? Hon kanske bara har just smala ben. Jaja, bara hon mår bra så..."

Böckerna låg i en påse från Stadsmissionen. Jag har idag inhandlat följande böcker: Maxim Gorkij "Min barndom" + de andra två i en och samma volym, tjock som katten. Lotta Küchen "De behövande". Spännande. Tror jag. "Mamma bit för bit" av Cecilia Hagen. Tidsdokument. En Erland Loe. Samt "En gift mans dagbok" av Sven Lindquist. När jag nu ska hinna läsa allt det här. Det är ju inte så att jag lider av bokbrist direkt. Som jag tidigare bekänt är jag pocket-o-holic, men, I also dabble in hard cover. Inbundna böcker alltså.
Dessa böcker, fem stycken, varav två inbundna, (Küchen och Gorkij), kostade mig 100 pix. Exakt. Tjoho. Vintage-knark, liksom. Finns det vintage-knark?

Jag måste få tag på Whole Earth-läsk. Det är så sjukt gott. Var? Var? Jag vill inhandla det platt-vis och alltid ha hemma när begäret blir mig övermäktigt!!
Eh ja.

Mitt mantra var inte roligare än då. En kompis till mig sa härom dan att "jag lästa si och så på FEJJAN". Hon menade Facebook. Det föstod vi nog allihop. Men - sa hon det ironiskt eller inte? Jag vet inte. Jag kunde inte uttyda det. Det gör mig nervös. Jag VEEEET att ironi är SÅÅÅÅ nittital (jag var fan knappt med då, jag höll som bäst på och födde barn i tid och otid, och däremellan udnervisade jag svår ungdom i stockholmsförorten Rågsved), men kan den (ironin) inte ha gjort smygcomeback i ny skepnad och således gäcka mig...
Hjälp.
Nittitalet ja. Vad gjorde jag? Blev religiös, pluggade, gjorde slut, träffade mannen i mitt liv, lät bli att åka till Moskva, förlovade mig, gifte mig, fick barn (den ordning, tro det eller ej), jobbade, fick barn igen... Jag hade aldrig tid att grung-a, ha stickad mössa,  (jag hade felsydd hatt från Polarn och PYret, det var den enda jag fick på mig...det säger väl allt?), lyssna på Nirvana, titta på Glenn Killing (well, jag hann ikapp Killing i all fall - FINALLY!), hetsa upp mig över Internet (jag har äntligen slutat få nervsammanbrott när maken ändrar nåt på skrivbordet på familjedatorn, men jag är i själv och hjärta en teknikfientlig nörd)...läsa Funky Business. Nä, inget av det hann jag. För jag körde grön barnvagn, tvättade blöjor och var rätt nöjd med det. När jag inte läste massa böcker och hade syn´punkter på världsläget eller religionsklurade. Odlade min religiösa ådra vidare.

Jag gillar min religiösa ådra. Framför allt gillar jag Gud.
Med betoning på framför ALLT.

Nu ska jag fika och sova middag ety jag är mcyket KLEN.