yrkeskvinnan

Jag har levt upp till myten om den hypereffektiva superkvinnan de senaste två dagarna. Så snart det bara går ska jag upphöra med de dumheterna, han mannen ska bara komma hem först...så att jag kan få frukosten fixad på morgonen och barnen ivägjagade till skolan, medan jag pysslar med annat. Jag har masat mig upp i ottan, duschat, klätt på mig, jagat upp fyra kids, kokat gröt, brett mackor, hittat täckbyxor, hittat vinterstövlar och vantar, pussat barn, knutit snören och fixat med dragkedjor, jagat iväg barn, druckit en halv kopp kaffe, klätt på det sista barnet, hastat till dagis, vinkat och sagt hejdå, hastat till buss som sen inte kom eftersom vi bor på ett berg och backen är brant och vägen hal och vi aldrig haft vinter förr i det här landet (obs, ironi), fått skjuts av en granne, åkt väldigt mycket kollektivtraffik, varit på bokföringskurs en held dag till, fattat väldigt mycket men fortfarande tycker jag att hela debet och kredit-prylen är rätt pervers, smitit en kvart före dagens slut för att komma hem i anständig tid, vilket visade sig vara smart, kommit med både tunnelbana, pendeltåg och buss och sedan brakat in hemma, gjort middag, satt en deg (där nånstans började det blir löjligt), badat två barn, borstat en massa tänder, läst Bamse högt (nytt äventyr med Tutelutterna) samt om Lisa som gick till tandläkaren, kollat mailen, löst en sudoku...och nu VÄGRAR jag läsa för mina döttrar. Det mäktar jag bara inte med. Det får räcka nu. Jag överväger att ta en stor Whiskey men det är ju bara tisdag så det får bli ett päron istället. Eh ja. Och Doktor House är slut och det är bara skräp på tv. *mutter* Snart är brödet i ugnen klart.
Puhu.