Yrkeskvinnan städar och sakletar i cyberrymden
Titta vad jag hittade i cyberrymden:
(Det är skrivet när jag var höggravid sista gången, för ganska precis fyra år sen (28:e november 2003.) Hjälpa vad länge sen, och vad intressant...)
Jag inser om och om igen att det ÄR ingen slump att jag bara jobbar halvtid, att det inte är halvkriminellt att vara sjukskriven halvtid - jag orkar verkligen inte mer. Jag jobbade ca fem eller sex timmar för mycket denna vecka och det MÄRKS. Jag är så trött...
Min man ska på mans-helg. Är inte det oroväckande så vad vet jag... De ska ägna sig åt samhällsomstörtande verksamhet. Eller snarare planering. Fast det blir nog mest bastu och stek och lite öl. Märk väl, "lite" öl. Ha.
Själv får man sitta här i förorten med sina kids och sin mage och hoppas att inte världen rasar samman. Vad ska jag ha till middag? Kommer barnen pesta sig och slåss och slå sig och vilja gå ut/stanna hemma/titta på video/baka kakor... Vem vet. Det lär ge sig. Blir de för jobbiga låser jag in mig i badrummet. Eller rymmer till Korsika - jag har inte riktigt bestämt mig.
Jag slängde papper igår. Ytterligare ett Feng Shui-anfall. Jag VET att det är patetiskt men jag har sparat typ ALLA prov och uppsatser från gymnasiet. Nu tittade jag på dem och en annan har jag faktiskt sparat men det mesta rök. Jag KAN inte sitta och hålla på tio pärmar papper och "hand-outs" från tre års gymnasiestudier!! Det går inte! Lite sparade jag som sagt, jag vet att en del kom till användning när jag undervisade. Det är tre år sen. Vad fort allt går. Hjälp. Är det dags att skriva den där romanen snart? Eller den där boken? Hittade ett utkast till nåt i en pärm. Det var inte helt obegåvat, ganska spännande och intressant...men hjälp vilket språk jag hade! Och vilka genomskinliga moralkakor och "budskap"... Ska jag slänga det? Vet inte, vet inte...
Undrar om jag hittar nån att leka med imorgon. Nån som vill avlasta en havande förortsmamma med många barn. NÅn måste det ju finnas. Grannen kanske...
*********************
Jag minns inte hur det det gick med mannens mans-helg, antagligen kom han hem och var röd i nyllet i flera dar, hähä.
Oj oj, här fuskar och bloggar man på arbetstd. FY. Och nu är det militant-förmiddagsfika - ve den som uteblir!
(Det är skrivet när jag var höggravid sista gången, för ganska precis fyra år sen (28:e november 2003.) Hjälpa vad länge sen, och vad intressant...)
Jag inser om och om igen att det ÄR ingen slump att jag bara jobbar halvtid, att det inte är halvkriminellt att vara sjukskriven halvtid - jag orkar verkligen inte mer. Jag jobbade ca fem eller sex timmar för mycket denna vecka och det MÄRKS. Jag är så trött...
Min man ska på mans-helg. Är inte det oroväckande så vad vet jag... De ska ägna sig åt samhällsomstörtande verksamhet. Eller snarare planering. Fast det blir nog mest bastu och stek och lite öl. Märk väl, "lite" öl. Ha.
Själv får man sitta här i förorten med sina kids och sin mage och hoppas att inte världen rasar samman. Vad ska jag ha till middag? Kommer barnen pesta sig och slåss och slå sig och vilja gå ut/stanna hemma/titta på video/baka kakor... Vem vet. Det lär ge sig. Blir de för jobbiga låser jag in mig i badrummet. Eller rymmer till Korsika - jag har inte riktigt bestämt mig.
Jag slängde papper igår. Ytterligare ett Feng Shui-anfall. Jag VET att det är patetiskt men jag har sparat typ ALLA prov och uppsatser från gymnasiet. Nu tittade jag på dem och en annan har jag faktiskt sparat men det mesta rök. Jag KAN inte sitta och hålla på tio pärmar papper och "hand-outs" från tre års gymnasiestudier!! Det går inte! Lite sparade jag som sagt, jag vet att en del kom till användning när jag undervisade. Det är tre år sen. Vad fort allt går. Hjälp. Är det dags att skriva den där romanen snart? Eller den där boken? Hittade ett utkast till nåt i en pärm. Det var inte helt obegåvat, ganska spännande och intressant...men hjälp vilket språk jag hade! Och vilka genomskinliga moralkakor och "budskap"... Ska jag slänga det? Vet inte, vet inte...
Undrar om jag hittar nån att leka med imorgon. Nån som vill avlasta en havande förortsmamma med många barn. NÅn måste det ju finnas. Grannen kanske...
*********************
Jag minns inte hur det det gick med mannens mans-helg, antagligen kom han hem och var röd i nyllet i flera dar, hähä.
Oj oj, här fuskar och bloggar man på arbetstd. FY. Och nu är det militant-förmiddagsfika - ve den som uteblir!
Kommentarer
Trackback
